Hästen
Han e hemma igen. Fick plocka hem honom igår, då vi även tog en sväng inom kliniken för ett litet ÅB. Vet. va JÄTTEPOSITIV över utvecklingen och han hade knappt ingen hälta alls när han böjde honom. Hur skönt som helst. Känns som en enorm lättnad. Så nu har han fortsatt boxvila, fortsatt skritt 1 timme om dagen och så 4-5 minuters trav lite uppdelat under den timmen.
Idag red vi i paddocken, de va ganska mörkt så kändes dumt o ge sig ut på vägen på en överladdad kusebuse. Han skötte sig finfint och höll bara på att få ett utbrott men de lyckades jag avstyra, tack o lov. Han travade jättefint o i slutet på passet kändes han verkligt bra. Inte alls hängig eller motsträvig som han varit utan lätt o fin. Berodde säkert delvis på att jag vågadeslappna av. Men de är faktiskt inte lätt att slappna av o lita på en häst som närsomhelst bara exploderar åt vilket håll som helst helt utan förvarning.
Sen när jag kom hem så begravde vi Kise. Herregud vad jag saknar honom. Varje gång jag går förbi soffan kollar jag efter honom, varje gång någon öppnar altandörren förväntar jag mig att han ska komma in. När vi äter hör jag hur han tassar eller hur han snarker nånstans. De känns så ofattbart konstigt att han e borta. De så känns så ofattbart tomt. Han har skänkt så mycket glädje och jag önskar inget hellre än att få krama honom en gång till och andas i hans röda päls med en svag doft av mossa och skog.
Jag vill ha honom tillbaka, jag vill ha honom hos mig, jag behöver honom.
Borta för alltid!
Min katt, min fina röda katt, han e borta, borta för alltid. Hur ska jag klara mig utan honom?! Han va mitt allt, jag kommer aldrig träffa en katt som han. Han betydde så mycket, o gör fortfarande. Han kommer för alltid ha en enorm plats i mitt hjärta.
Han va så sjuk, så fruktansvärt sjuk. Han va helt slut, han orkade inte ens stå på benen. Jag sov med honom halva natten bara för att jag inte ville lämna honom. Det syntes så väl i ögonen hur dåligt han mådde. Röntgenplåtarna visade att han hade hela lungorna fulla med vätska. De fanns inget o göra och veterinären tyckte att de va helt rätt beslut. MEN va jobbigt de känns och gud vad dåligt jag mår.
They say memories are golden,
well maybe that is true.
I never wanted meories I only wanted you.
A million times I needed you,
a million times i cried,
if love alone could have saved you
you never would have died.
In life I loved you dearly,
in death I love you still.
In my heart you hold a place
that no one could ever fill.
If tears could bulid a stairway
and heartache make a lane.
I´d walk the path to heaven
and bring you back again.
Gone, but not forgotten.....
Jag vet inte riktigt
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra imon, ena delen av mig vill jättegärna ut och festa, den andra delen vill bara stanna hemma och fundera på hur jag ska uppnå lite mer tillfredställelse med mitt liv.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra på måndag om min häst inte har blivit bättre, jag vet inte vad mer jag skulle kunna göra för honom!
Jag vet inte hur jag ska göra inatt, när jag går o lägger mig o e helt jättetrött men inte kan sova ändå på grund av allt som bara bestämmer sig för o snurra i huvudet just när jag ska sova.
Jag vet inte vad jag ska göra åt att jag har haft ont i magen i snart 2 veckor. Jag vet inte vad jag ska göra åt alla mina känslor o jag vet inte hur jag ska göra för att börja tycka lite grann om mig själv.
Jag bara vet inte riktigt nånting. Jag vet att jag behöver någon att prata med men jag vet inte vad jag vill säg. Jag vill så gärna berätta men vet inte riktigt hur jag ska få någon att förstå.
Jag vet bara att jag vill kunna se mig i speglen o känna att tja, de här e jag o de e helt ok! Jag vill inte vara så sjukligt fixerad vid perfekt som jag är nu. Jag vill bara kunna vara!
Jag vill bara att min sjuka hjärna ska tillåta mig att vara den jag är istället för att hela tiden sträva efter att bli perfekt. För jag är inte perfekt, ingen är perfekt, för perfekt finns inte.
Jag vill bara sluta fundera, men jag vet inte riktigt hur!
Min balla häst!
Här kommer dom efterlängtade poolbilderna, som på beställning ;-)
Har vart o hälsat på min kung, min skatt mitt hjärta idag! Ojoj vad jag blev glad åt att se han. Insåg helt plötsligt att jag saknar min odrägliga odåga till häst i massor o de ska bli så härligt o få hem honom snart igen. JAg bara hoppas vi kan få börja ha lite roligare efter nästa ÅB.
Han simmade många varv, sen kom han upp o va knappt ens anfådd, snacka om o ha återhämtningsförmåga! Sen fick jag tillsägelse om o bortsa manen, hon tyckte han va ruffsig ;) Så nu e de fixat, o så borstade jag av massa päls, herregud han har blivit alldeles lurvig! Finns en risk att saxen får åka fram när vi ska börja jobba mer, så där luddig kan ju inte en äkta dressyrhäst se ut =P
O så har jag klippt mig och återfått min blonda hårfärg, tack gode gud för de. Brunt va jättekul, ungefär första dagen! Nu e de ju inte lika blont som jag önskar men man får ju börja nånstans! De är åtminstone guldaktigt, de duger.
Fundelideringar
Det är mest jobb just nu, o lite promenader. De är ensamt utan häst. De är långtråkigt. Jag saknar min Kung!
Han har iallafall de bra o simmar på, hon tycker han har utvecklats jättebra o de funkar super i walkern, ibland går han lite sakta så grinden kommer efter o daskar han i rumpan men han tycker mest att ojsan då! Så travar han fram 2 steg o efter en stund e grinden ifatt igen. Söt e han, inte mycket som bekymmrar han inte!
Ibland önskar jag att jag funderade lite mindre och levde lite mer. Snackade med Linn ikväll. De va länge sen sist, men tack för att du lyssnade. Jag e sån att jag tycker de är svårt o prata, har dock bättrat mig. O jag känner mig jättejobbig när jag "lastar" någon annan med mina problem.
Ibland kan man ha hur mycket folk runt sig som helst o ändå känna sig ensam. Ibland kan folk säg att jag finns här om du vill prata men när man pratar så känns de nästan som att dom försöker byta samtalsämne hela tiden. Kanske är de för att dom inte riktigt vet vad dom ska säg.
De enda jag vet e att jag har ett gäng helt underbara nya vänner som e helt fantastiska på alla vis o jag e så himla tacksam att dom kommit in i mitt liv!
I förra veckans av Svensson Svensson sa Gustav "Probelm ska man skjuta framför sig, och gör man det tillräckligt bra så kommer man aldrig ifatt dom". Man kan nog säg att jag levt lite enligt den principen. Problemet e bara att jag knuffade för dåligt o nu har jag kommit ifatt dom.
Livet e inte alltid en dans på rosor, men just nu börjar de kännas som att underlaget e väl taggigt, dags att göra något åt saken.
/Evzor - Inte heeeelt på topp men de funkar ändå.
Uuuuuh!
Igår var jag o hälsade på Pachabus. Hade ju tänkt att jag skulle fixa en lite bild eller kanske en film när han simmade, men så blev de ju inte riktigt. Hade ju till o med tagit med mig Kitty bara för att vi skulle va en extra om jag skulle hjälpa till. Men de slutade ju med att hon också fick hjälpa till o knuffa o flytta ben.
Han va lite tveksam o de tog en stund innan han bestämde sig för att "Ok, jag provar!" Sen höll han för näsan o hoppad i. Nä, men de gick väldigt fort allting, de sa bara plums så hade han vandrat ner, 2 sek senare hade han simmat en llångsidan och genom svängen. Andra sidan gick jättebra o lite lugnare o sen blev han lite chockad när han blev "tung" igen när han fick mark under fötterna. Han trumpetade sedan högljutt ut att han minsann också tagit sitt första simmärke och minsann inte va sämre än nån annan!
Han har de hur bra som helst och dom hade allihop blivit lite förälskade i honom, jag förstår dom ;-)
De är lite tomt utan häst o man har lite lite o göra. Idag har jag roat mig med att först jobba lite, sedan tagit kort på Martinas häst. Bjuder på några härovan.
Nu ska jag snart sova, ajabaja till o börja vända på dygnet!
Trött!
Det första jag gjorde idag var att lämna in min transport med mina aluminiumskivor till ett ställe som klipper och svetsar plåt, dom skulle hjälpa mig med golvet. Här e min tjusiga transport utan golv o med det skinande nya 5mm aluminiumgolvet =D
Klockan 08.00 skulle jag, pappa o Kitty befinna oss vid Örlogshamnen i Karlskrona. Vi skulle få ut och åka med Visbykorvetten HMS Nyköping. Det är ett projekt till försvarsmakten om en beställning på 5 st Korvetter Visbyklass, varav Nyköping är den fjärde. Dom beräknas levereras om något år. Skitball båt! 73 m lång, 10,4 m bred och 19,3 m hög. 650 ton med ett djupgående av ynka 2,4 m! Den har en maxfart av 35+ knop. Det är en stealthbåt så den har massa teknik för att inte synas på radarn, bland annat inga 90-gradiga vinklar. Så vi har inventerat ungefär hela båten, provat på att spruta vatten med brandslang med 12 bars tryck i, brandkåren har 6-8 bar, vi sprutade lite skum på vattenytan också, sen använde vi vattenkanonen som är tänkt för att kunna lägga ett skumlager på hela bakre delen av båten, men vi tog bara vatten, skummet hade tagit slut annars =P Provade på o ligga på en bår o bli fastspänd också, jäklar vad fast man sitter....
Så här ser hon ut, HMS Nyköping, god för 2 miljarder kronor!
bilden är från: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bild:HMS_Nyk%C3%B6ping_(K34).jpg
Hela dagen va jättespännande o när vi la till vid 14.15 så va man ganska trött.
Imon ska jag ner o kolla när min häst ska sima för första gången. SKa bli jättespännande o jätteroligt att få se! Än sålänge har han iallafall uppfört sig fint. Till o med i walkern! Min fiiiiina häst, vad jag saknar honom! Men de känns skönt att veta att han uppför sig o att han ska få sprattla av sig lite imon =)
Vad som händer resten av dagen vet jag inte än, de är sånt man märker!
Simträning
Idag har jag varit o lämnat min drummel på simträning. Tror verkligen detta kommer bli helt suveränt! Han verkade trivas super och hon som har hand om alltihop e kanontrevlig. Förhoppningsvis ska han simma första gången på lördag eftermiddag o då ska jag såklart åka ner och titta. Han kommer nog må bra både i kropp och knopp av det här. Det måste va skitjobbigt o ha så mycket energi att det bara spritter i benen! Dock e jag tveksam till hur han kommer hantera att gå i walkern, men de är ju bara o prova o se. Ibland reagerar dom ju inte alls som man tänkt sig.....
Jobbat lite också, 7-11, alldeles lagom =P Imon skaj ga byta golv i transporten och se till att posta lite papper o så som jag aldrig har tid med annars. Lämna in en liten lönelapp till Hoby så dom kan ge mig lite pengar. De behövs nu, särskilt med hästen på simträning!
De får bli lite kort idag, jag e lite trött o har alvarligt talat inte så mycket mer o säg ikväll ;-p
Toppendag!
Idag har jag vart ledig, alldeles alldeles ledig! O de har vart jätteskönt!
Först var jag o Pacha o köpte nya skor åt honom. Fötterna e finfina o de va absolut inte katastrof fast att detgick 1 vecka längre än planerat på grund av ombokning. Hursom, nu va de goodbye med rullskorna o på med helt vanliga tåriktade. De är så skönt att ha en hovslagare som har en ordentlig tanke bakom varje skoning. De är värt alla 5 milen vi får åka för o komma dit. Idag planterade han en idé i mitt huvud om simmning som rehab. Varför har jag inte tänkt på de förrut!
Sen red vi, han va pigg, no shit sherlock, men han höll sig på mattan, helt utan sedering! DE är ett framsteg! Vi red över bommar o snirklade runt på banan och hade oss. Han blir mycket mer nöjd nu när han får tänka lite mer!
Tanken på simträning förföljde mig dock hela förmiddagen så när jag kom hem så va jag tvungen att kolla upp vart närmsta låg, typ Höör, bara 13 mil ju, värsta korta vägen ;-) Ringde o pratade med henne, de lät toppen, ringde sedan till min Vet. som tyckte de lät som en jättebra idé. Så imon ska jag ringa och boka in honom och antagligen åker han imon eller på onsdag och stannar 2 veckor. Då får han simma och gå i skrittmaskin, sen står dom nog under nån form av infravärme eller nåt sånt, o så laserbehandlar hon dom. Kan inte bli bättre, e asglad! Allt e på topp =D
Imon ska jag jobba lite igen, de kan bli en upplevelse, men de är ju inte förrän imon! Nu ska jag bara fortsätta va glad o drömma om min simmande lusitano =D
Äntligen!
Min egenhändigt tillverkade namnskylt!
Veckan e slut, jag också! Jag har jobbat 7 dar på raken. Men oj vad pengar de blir, de är aldrig fel!
Pachamannen va bättre när vi va nere i tisdags. Va livrädd att jag skulle få ett jättetungt beslut men tack o lov så va gudarna med mig denna gången! Han blev behandlad igen, denna gång med miacalcin istället för tuppkam. Ska skritta honom 2 veckor, sen börja trava lite smått under 2 veckor för att sedan komma ner o kolla läget igen. Har börjat rida nu. Måste ju börja någon gång. Får göra lite skänkelvikningaro öppna o så nu allafall. De hade inte gått o bara skritta rakt fram längre. Han behöver börja använda hjärnan till nåt vettigare än o bara leva rövare! Så idag har vi för första gången ridit i paddocken. Bortsett från att han fick rycket när jag skulle bygga cavalettibommar så skötte han sig utmärkt. Så hoppas att han blir lite mer nöjd med tillvaron när han får jobba lite mer med både kropp o knopp!
För övrigt så trivs jag bara bättre o bättre på jobbet. Dom e verkligen supernöjda med mig och vi har jätteroligt. Dom har verkligenvarit en stor bidragande orsak till att min självkänsla blivit såpass mycket bättre!
Imon ska jag försöka ta lite nya pics tänkte jag. E ledig, ska bara sko pållen på förmiddagen. Nog för att jag trivs med att jobba, men man behöver lite ledigt också faktiskt! På Fredag ska jag åka båt, stor båt, som inte syns på radarn! Hehe, de ska bli buskul =)
Lugnet före stormen!
Ungefär så de känns! Vad har hänt sen sist? Vad ska vi göra? Hur ska vi fortsätta? SKA VI FORTSÄTTA?? Usch, jag vågar knappt fundera. Jag vågar inte ens känna efter vad magkänslan säger. Jag vill inte veta, samtidigt som jag vill veta allt i minsta detalj.
Idag har jag jobbat i kallskänkan, kan ni fatta hur underbart de e o ha ett jobb man tycker om o gå till, man har supertrevliga arbetskompisar och dom UPPSKATTAR jobbet man gör! Jämfört med när man jibbade i Hoby o de bara va massa skitgöra och oftast bara massa gnäll sen iallafall. E verkligen glad att jag sluppit de stället! De enda positiva va att de va rätt bra betalt. Men inte ens jag gör vad som helst för pengar!
Pacha o jag har vart på nu promenad idag, gick på "andra sidan". Mellan massa fält o åkrar. Sen under 90-vägen genom sån där betongtunnel. Min häst som alltid e matcho o typ inte rädd för något tyckte i tunnlen att "Asså, Mamma du kan gå först, jag smyger här lite snett bakom, de här va lite läskigt faktiskt!" Sen kom vi ut på andra sidan, gick några meter o sen bara pang bom så stog han rakt upp i luften på bakbenen, förbaskades häst till o va lätt i framdelen. O sjutton vad hög han blir när han gör så. *Grrrrr* Han uppförde sig iallafall resten av rundan, de är ju alltid nåt.
Sen blev han tvättad. Insåg att OJ, min häst har blivit väldigt mycket vitare! Och OJ, min häst har blivit mycket tjockare =D Ska väga han imon tänkte jag. Första gången vi va nere vägde han 453 kg, sist vi va nere vägde han 471 kg. Kanske att han väger 480 kg nu? Vi får se imon!
Imon ska jag va i bageriet, göra tårta. Jag faktiskt till o med längtar!
Har förövrigt asat fram dansmattan igen, tänkte jag kunna köra lite pulshöjande motion på den. Promenader e ju förbrännande visserligen, men jag behöver lite flåskondis också. Så nu ska de övas, en vacker dag ska jag dansa på den högsta nivån. Shot for the moon, even i you miss you will land among the stars!
Smack o hej, leverpastej!
Lördag!
Another day in paradise! Haha, nä kanske inte riktigt, men inte långt ifrån. Har faktiskt varit ledig, har till och med förtjänat min ledighet för en gångs skull! Nästa vecka e jag inte ledig nån dag, e nog första gången jag ska jobba 7 dar på raken, men jag överlever nog de också! Än så länge e de rätt lugnt veckan efter, man kan ju alltid hoppas på en dag ledig eller två. Önskar mig ett fast schema så dom slutar köra med mig ;-P
Iallafall så har jag fått mycket gjort idag! Hade hästarna i helgen så de va bara till o stiga upp tidigt! Sen hjälpte jag till hemma, kors i taket! Vi samlade skräp som vi körde till tippen. Där va de ju trångt som vanligt! De skulle de inte behöva va, om folk faktiskt lärde sig att parkera framför EN container istället för o ställa sig på tvären och parkera framför FYRA stycken. Jäkla nötter *muttrar irriterat*
Sen va jag i Fåglasång, de va rea där. Dock va ju rean lika tråkig som vanligt. Va verkligen inte mycket som va nersatt, o absolut inget kul! Köpte mat o spån. Denna gången blev de Foal Mix, till mitt stora föl =P
Därefter va mitt stora föl och jag på promenad. Fölet va på toppenhumör, ruskade på huvudet o sprätte med benen men höll sig snällt i sin ände av snöret. Jag gillar verkligen mitt föl, mer o mer för varje dag, han blir mer o mer uppfostrad och han har bara för härlig attityd! Sen att han ibland provar sina vingar högt över marken e ju en annan sak. Måste diskutera det med vet. på tisdag. Kan ju inte ha de så här längre. Han kryper ju snart ur skinnet! Han har iallafall blivit jätterund och fin! Tänkte ta lite bilder nån dag, bara svårt när man oftast e själv......
Sen hade jag och Martina en mycket trevlig kväll med lite hästträning, fodringar och allmänt snack om livet. Körde ihop sig lite i mitt liv där i mitten men tillsammans redde vi ut det. Jag lyckas alltid få fel person efter mig. O om jag nån gång hittar rätt person så anser dom att jag e fel. Hästar e lättare, dom e lätta att tycka om och lätta att ha att göra med, oftast =P
Tog bilder på Puman i de fina höstvädret. Han va dock inte lika road som jag utan tyckte att de här e väl ändå grymt onödigt, vi går in o fikar istället. Fick lyfta tebax han flera gånger o ändå blev resultatet bara halvbra! =P
Nighti night!
A long long time ago....
Jag måste ju faktiskt erkänna att jag e LIIIIIITE dålig på o uppdatera här! Får nog skärpa mig eller lägga av. Känns ju lite meningslöst o skriva typ en gång i månaden =P
Hur som helst så jobbar jag mycket, typ hela tiden, de är ju visserligen bra. Men de blir inte så mycket tid över till annat. När man jobbar från 8-18 och sen ska promenera 1 timme med kusen så är man rätt färdig när man kommer hem. Då går man oftast o lägger sig. Fruktansvärt osocialt men väldigt välbehövligt!
Trivs dock fortfarande super på jobbet, alla jobbarkompisar e kanontrevliga, dock e ju inte alla kunder de men de är sånt man få överleva! E en kick varje gång man får nån sur tant att le innan dom lämnar disken ;)
De är tomt efter Patrik, skönt att veta att veta att han har det toppen. Det underlättar. Nu hade de ändå vart uteslutet att orka med båda.
Pacha e mest allmänt trött på o vila och tycker mest att "Mamma, e du trög eller, kolla vad jag hoppar härinne i boxen, jag vill UUUUUUUT! NU!" O jag kan inte annat än lida med han. Han har ju i princip stått på box sen början på maj =S
Vi har dock dagliga promenader, där han oftast har ett par urladdningar, lite passage o sen jobbar järnet resten av tiden. Snacka om att han e understimulerad. O va spelar de för roll om jag drogar han när jag ska ut o gå när han resten av dagen roar sig med att galoppera i boxen?! O Jag skojjar inte, han GALOPPERAR i boxen, runt runt, sen bockar han, reser sig och lägger sig och rulla för att sedan hoppa upp från golvet o galoppera lite till!
På tisdag e de dags för vårt femtielfte ÅB och jag har bett en vän följa med, jag vågar inte åka själv, jag e livrädd att jag får dåliga nyheter. Jag vågar inte ens fundera över hur det kommer va, jag e bara sjukt nervös! Blir värre för varje dag som går. Känns som att antingen säger dom att han e bättre, eller så är de kört liksom. Om det inte börjar gå åt rätt håll snart så e de ju inte mycket kvar o göra. Jag fattar inte hur jag ska kunna ta ett sånt beslut. Man fattar verkligen inte hur jobbigt det är att inte veta om ens älskade vän kommer bli bra eller inte förrän man e där själv.
Förra helgen va jag med S på regional dressyrtävling för ponny. Tog massa kort och fick till och med sälja några bilder. Helt fantastiskt skitkul =D Va en mamma som kom fram o frågade om hon fick köpa bilderna på hennes dotter. JAg blev helt ställd, sålde dom lite för billigt, nästa gång ska jag va mer förberedd!
Hursomhelst finns bilderna här för allmän beskådan. Ha dock överseende med att PB har dragit ner kvalitetn skitmycket, dom e inte alls så suddig egentligen......
http://s31.photobucket.com/albums/c382/snigeleffekt/Willnads%20sep%202008/
O här e bilderna från Lusitanofeiran! Bättre sent än aldrig =P
http://s31.photobucket.com/albums/c382/snigeleffekt/Lusitanofeira%2014%20sep%202008/
Over and out for this time!
Bakslag
Var på kliniken igår med Pachá. Det har inte blivit bättre. Inte sämre heller, men just att det inte blivit bättre är ett bakslag just nu. Det BORDE ha blivit bättre. Så nu e han nybehandlad i knäet igen. Jag frågade om han skulle ha boxvila utan promenader dom 2 första dagarna "som vanligt". =S
Han har iallafall varit lugn i boxen idag. Igår galopperade han, bockade och hade allmän uppvisning i ungefär allt man kan visa upp. De va säkert jättebra för hans ben *NOT*!
Patrik har iallafall kommit fram och funnit sig väl till rätta. Han fikar, han sover och han gillar sin kompis, de kan inte bli bättre! HAr sagt det förrut och säger det igen. Han har verkligen hittat en toppenmamma! =D
Idag har jag jobbat 11 timmar och sen haft möte i 1 timme, svar JA jag e trött! O efter igårkvälls icke så roliga beslut, ett antal sömnlösa nätter på grund av funderingar kring igår och allt annat gör att jag e mer än trött! Imon har jag iallafall en rätt kort dag. Skönt, ska umgås med min häst heeeeela kvällen sen.
Sov gott, dröm sött, vakna piggis och gladis!
Han har åkt!
Min gula underbara luddiga Patrik har lämnat mig! Hastigt och lustigt. Dom skulle ju hämta honom imon, jag va helt inställd på de, så ringer dom o säger att dom kommer idag. Snacka om chock, hann ju knappt ens säga adjö och förbereda mig mentalt. Han gick iallafall snällt på lastbilen. Han är vekligen en pärla, en måne, en gång i livet. Jag hade den stora äran att få ha han två gånger. Jag hoppas och tror att han kommer få det underbart bra dit han flyttar och att dom kommer få mycket roligt ihop. De känns egentligen jättebra, jag e så överrumplad bara.....
Så nu flyttar min Pacha ikväll istället för imon. Ska bli skönt o komma upp till Hasselstad igen. Lite socialt för både han och mig. Jag får dock återigen vänja mig vid att jag inte kan springa i stallet femtielva ggr men får va en längre stund istället. Vi trivs ju bra båda 2 och de är ju mycket värt!
Imon e dagen D. De känns lite nervöst! Jag fortsätter hoppas, har kännts rätt bra fram till nu, nu e jag bara hypernervös, tänk om de är sämre igen. De får bara inte va smäre! Om ni vill hålla tummarna så får ni göra de, jättegärna, jättehårt =S
Over and Out for now!
Hemma igen!
De va asdrygt o åka tåg =P Att vi sen fick stå o vänta en hel halvtimme i Alvesta gjorde ju inte saken bättre. Sen va de anslutande tåget försenat o då fick vi vänta lite till, shit vilken överraskning! *Ironisk*
Idag har vi varit på Börjes, jag o Lotta med Fiffi. Fyndade benskydd till pålle. Veredus, med läääääderinsida! Ibland ska man ha tur ;)
För övrigt så har jag packat, Pacha ska ju flytta på onsdag så imon ska jag flytta sakerna. Vilken tur att jag sålt av lite =P
Här kommer lite bilder på dom nya sakerna!
Idag har vi varit på Börjes, jag o Lotta med Fiffi. Fyndade benskydd till pålle. Veredus, med läääääderinsida! Ibland ska man ha tur ;)
För övrigt så har jag packat, Pacha ska ju flytta på onsdag så imon ska jag flytta sakerna. Vilken tur att jag sålt av lite =P
Här kommer lite bilder på dom nya sakerna!
Göteborg!
Heeeeela helgen! I fredags rejsade jag o Voffvoff upp, efter Patriks utan anmärkning genomförda besiktning. Veterinären va lite smått imponerad över att han va mjuk o fin redan från början. Jag va imponerad över att få springa med en häst utan böjprovsreaktioner, har ju inte hänt på väldigt länge om man säger så!
Så i fredags va de party, jag Decci och Kitty. Park Lane va målet, stjärnornas ställe. De va dock inga mer stjärnor än vi och naturligtvis ägde vi stället ;P Vi rockde på dansgolcet och på scenen, visade upp oss en stund bara, sen gick vi hem, vi ansåg inte att stället hade nog med stjärnstatus för vår del utan beslutade att det nog va bättre på McDonalds.
På lördagen va alla ganska utan energi. Men de hindrar inte en från o hitta på något. Tog Kittys racerfård och burnade iväg till nästan Borås. Bensinen tog nästan slut och vi va tvungna att tanka innan återresan. Efter de va de Hööks, som vanligt inte speciellt spännande, sen nån trattaffär o sen Jysk. Äter gör man billigt och gott på IKEA, dom har även toaborstar med svart kalufs och fina långa mattor till bra pris, tipsar bara om ni skulle känna er behövande! För övrigt e svart toaborste mycket bättre än vit, de har jag fått lära mig. Jag tycker dock de verkar helt ok med en vit också. Jag brukar inte studera färgen jättenoga och dessutom ser man när den behöver bytas ut. Såvida inte katten har ätit upp den redan!
På kvällen va vi på Liseberg. Jag har inte vart där på urlänge! Vi åkte Balder, många ggr. När jag får åka berg-o-dalbana e jag lycklig. De tillsammans med hästen är på delad förstaplatslista på min vad-jag-gillar-att-göralista. Fins ju bilder och köpa också, men dom va lite halvtaskig kvalitet på. Dom hade nog behövt ha snbbare slutartid på sin kamera ;)
Idag ska vi till Alleby och kolla på Lusitanotävlingar. Spännande spännande! Har ju inte sett så himla många sådana hästar live och när man nu har en egen så blir de lite extra kul o titta på andra. Min e ju dock allra finast, så e de ju bara! Naturligtvis åker kameran med och blir de nån bra bild så visar jag kanske upp den här.
Sedan ikväll ska jag tåga hem igen. Mamma har vart hästvakt, hon har rapporterat att det gått bra. Jag e imponerad av henne. Jättehästrädd men vaktar ändå snällt min 5-åriga vilda hingst. Hon e faktiskt stolt över sig själv också, med all rätta! =)
Belive it or not!
Men de här e faktiskt jag! De ni ;-)
Det kallas en förändring, Evelina Gustafsson har genomfört en förändring! Jag e mäkta stolt över mig själv just nu, inte bara för håret, det känns som att jag förändrar mycket i mitt liv, till det bättre!
Det som fattas mig mest är ett jobb =P
Pachá har vart på åb, igen, o allt ser bättre ut, eller inflammationen är bättre, ledvätskan är bättre och hältan är mindre. Dock vet man ju fortfarande inte om det håller hela vägen. Förra gången va han också bättre, ända tills han sattes igång, då blev de värre än nånsin =S
Men nu tar vi en dag i taget. Först o främst ska vi på åb igen om 2 veckor, sen kan vi kanske ev. börja fundera på o sätta igång honom låååångsamt. Jag fortsätter hoppas, jag älskar min häst, så ser de ut just nu.
Ikväll ska vi grilla korv, hej svejs lingongrejjs!
Det kallas en förändring, Evelina Gustafsson har genomfört en förändring! Jag e mäkta stolt över mig själv just nu, inte bara för håret, det känns som att jag förändrar mycket i mitt liv, till det bättre!
Det som fattas mig mest är ett jobb =P
Pachá har vart på åb, igen, o allt ser bättre ut, eller inflammationen är bättre, ledvätskan är bättre och hältan är mindre. Dock vet man ju fortfarande inte om det håller hela vägen. Förra gången va han också bättre, ända tills han sattes igång, då blev de värre än nånsin =S
Men nu tar vi en dag i taget. Först o främst ska vi på åb igen om 2 veckor, sen kan vi kanske ev. börja fundera på o sätta igång honom låååångsamt. Jag fortsätter hoppas, jag älskar min häst, så ser de ut just nu.
Ikväll ska vi grilla korv, hej svejs lingongrejjs!
A long long time since last!
Jag har haft mycket o göra. Jättemycket, jag har ju faktiskt varit en hårt arbetande människa den sista tiden. Men nu e de tyvärr slut med de på ett tag, fredag va min sista schemalagda dag, men hoppas på lite stand in tills vidare om jag inte kan få en riktig anställning. Jag trivs ju verkligen där så jag vill ju gärna stanna =)
Idag har jag varit jätteduktig, jag har varit ute o sprungit. Känner att jag vill komma igång med det igen nu när jag inte jobbar så mycket o då e de lika bra o sätta igång direkt! Kändes att det varit ett tag sen, men va ju långt ifrån lika jobbigt som allra första gången jag o sis va ute i våras!
Sen har jag och den lilla gula varit på cirkusplatsen och ridit. Han va kanonduktig, den dagen han e såld kommer jag sakna honom. Även om han har sin kroppsbyggnad mot sig så kämpar han på. Det går helt enkelt bara att tycka om honom. Han har och kommer alltid att ha, en väldigt speciell plats i mitt hjärta! *love*
Pachá va på sitt allra mest strålande humör när vi skulle ut o gå, NOT! Trots att han fått lugnande kunde han inte ge fan i o stegra lite o fäkta lite med frambenen *knuppel* Fast nu fick han sig faktiskt en åthutning som hette duga o sen va han rätt spak resten av rundan. Herregud, nån gräns får det ju faktiskt finnas. Jag förstår att han e pigg, men han måste ju bli frisk, o han lyssnar inte när man försöker förklara det för honom =P
Igår var jag med Martina hos hennes fina häst. Agerade sällskap och fotograf. Blev en del riktigt najs bilder faktiskt. Sen stannade vi till på EKO:-. Pachá fick ett täcke, ett jättefint marinblått hansbotäcke. De va rea, o jag som alltid velat ha ett sånt kunde ju inte låta bli *angel* Men jag förklarade för mamma sen, o vet ni vad, hon tyckte jag va värd ett täcke =D
Ikväll e de pizzatajm, som en onyttig avslutning på resten av den helnyttiga dagen! Men är man duktig o rör sig kan man ju också lassa in på ett annat sätt.
Min underbara häst!
Idag har vi vart på återbesök för första gången efter operationen. Va lite lätt nervös om man säger så!
Hade tid klockan fem, fick träffa veterinären vid sju. Dom va lite lätt underbemannade på grund av sjukdom. Jaja, sånt händer! Initialt såg allt bra ut, lite reaktion på böjprovet. Ny behandling, mer Metacam och nytt återbesök om 2 veckor. Dom tycker nog prognosen är hyffsat god, det som är mest oroande är att det finns ett ligament som ev. e skadat.
Usch, jag bara hoppas på det bästa, men vågar samtidigt inte hoppas för mycket för kommer bli så grymt besviken om det inte blir bra sen. Han e så underbar denna häst! Han e så full i fan o de bara glittrar i ögonen på honom så fort han får möjlighet o ställa till rackartyg. Jag e så glad att jag fann honom och jag vill att han ska stanna i mitt liv länge! Snälla håll tummarna för oss, de känns som att vi behöver det.
Har hela tiden sagt att blir han inte bra så får jag ju helt enkelt antagligen ta bort honom. O de är ju jättelätt o kläcka ur sig. Sen när man går o lägger sig på kvällen o verkligheten når en o man börjar fundera så blir man gråtfärdig bara av tanken.
Varför kan inte allt bara vara lätt? Varför kan det inte bara funka? Jag vill bara få ha min häst i mitt liv o älska honom o ha roligt. Jag vill inte att han ska ha ont och jag vill inte stänga in honom i boxen o sen hela tiden bråka med honom när han blir för pigg. Han e ju inte dum, det är ju bara för mycket energi o för lite stimulans.
Känner mig jätteledsen, hade ont i magen inför detta o de va ju faktiskt lite befogat iallafall. Visst man ska inte ta ut något i förskott. Men de kanske blir lite lättare o ta om det inte skulle gå om man förbereder sig lite? Jag vet inte, jag vet ingenting känns de som! Jag bara önskar att min häst kan få bli frisk igen.
