.

Jag måste ju faktiskt erkänna att jag e LIIIIIITE dålig på o uppdatera här! Får nog skärpa mig eller lägga av. Känns ju lite meningslöst o skriva typ en gång i månaden =P

Hur som helst så jobbar jag mycket, typ hela tiden, de är ju visserligen bra. Men de blir inte så mycket tid över till annat. När man jobbar från 8-18 och sen ska promenera 1 timme med kusen så är man rätt färdig när man kommer hem. Då går man oftast o lägger sig. Fruktansvärt osocialt men väldigt välbehövligt!

Trivs dock fortfarande super på jobbet, alla jobbarkompisar e kanontrevliga, dock e ju inte alla kunder de men de är sånt man få överleva! E en kick varje gång man får nån sur tant att le innan dom lämnar disken ;)

De är tomt efter Patrik, skönt att veta att veta att han har det toppen. Det underlättar. Nu hade de ändå vart uteslutet att orka med båda.

Pacha e mest allmänt trött på o vila och tycker mest att "Mamma, e du trög eller, kolla vad jag hoppar härinne i boxen, jag vill UUUUUUUT! NU!" O jag kan inte annat än lida med han. Han har ju i princip stått på box sen början på maj =S

Vi har dock dagliga promenader, där han oftast har ett par urladdningar, lite passage o sen jobbar järnet resten av tiden. Snacka om att han e understimulerad. O va spelar de för roll om jag drogar han när jag ska ut o gå när han resten av dagen roar sig med att galoppera i boxen?! O Jag skojjar inte, han GALOPPERAR i boxen, runt runt, sen bockar han, reser sig och lägger sig och rulla för att sedan hoppa upp från golvet o galoppera lite till!

På tisdag e de dags för vårt femtielfte ÅB och jag har bett en vän följa med, jag vågar inte åka själv, jag e livrädd att jag får dåliga nyheter. Jag vågar inte ens fundera över hur det kommer va, jag e bara sjukt nervös! Blir värre för varje dag som går. Känns som att antingen säger dom att han e bättre, eller så är de kört liksom. Om det inte börjar gå åt rätt håll snart så e de ju inte mycket kvar o göra. Jag fattar inte hur jag ska kunna ta ett sånt beslut. Man fattar verkligen inte hur jobbigt det är att inte veta om ens älskade vän kommer bli bra eller inte förrän man e där själv.

Förra helgen va jag med S på regional dressyrtävling för ponny. Tog massa kort och fick till och med sälja några bilder. Helt fantastiskt skitkul =D Va en mamma som kom fram o frågade om hon fick köpa bilderna på hennes dotter. JAg blev helt ställd, sålde dom lite för billigt, nästa gång ska jag va mer förberedd!

Hursomhelst finns bilderna här för allmän beskådan. Ha dock överseende med att PB har dragit ner kvalitetn skitmycket, dom e inte alls så suddig egentligen......
http://s31.photobucket.com/albums/c382/snigeleffekt/Willnads%20sep%202008/

O här e bilderna från Lusitanofeiran! Bättre sent än aldrig =P
http://s31.photobucket.com/albums/c382/snigeleffekt/Lusitanofeira%2014%20sep%202008/

Over and out for this time!