.

Vissa dagar är jobbigare än andra. Hur lär man sig att leva utan någon som betyder mer än en själv? Hur får man sig själv att bara vilja överleva. Hela tiden kommer det dagar då jag bara känner att min högsta önskan är att bara få försvinna, få lämna allt och bara vara med min häst. Min Pacha.

Idag är en sådan dag när jag inte orkar låtsas att allt är bra fast att det faktiskt är rent ut sagt för jävligt! Jag skulle verkligen offra precis vad som helst bara för att få tillbaka honom i mitt liv!

Ibland känner jag mig som en fruktansvärt otacksam person. Det är så många runt i kring mig som tycker om mig och bryr sig och vill att jag ska må bra. Men just nu mår jag inte bra, helt ärligt så har jag nog aldrig mått sämre......

Man försöker hela tiden hålla modet uppe, skapa en fasad så folk slipper känna sig besvärade i ens närhet. Slipper känna att dom inte vet vad dom ska säg eller undra vad dom kan göra. Det finns inget dom kan säg eller göra, inget kan ge mig honom tillbaka. Varje gång någon frågar hur man mår så svarar man att jodå, de är bra. Det är ju det folk vill höra. Säger man som det är säger dom bara att jo, men det är sådant som händer, man får gå vidare ändå.

Jaha? Och det skulle vara uppmuntrande ord eller vad? Nä, det är lättare att bara säga att det är bra så kan folk få tro det! 

Det som håller mig uppe är Blomman. Han är den enda som motiverar mig att fortsätta. Han är den enda som verkligen behöver mig.

Dagar som igår, när man hela tiden håller sig sysselsatt, de funkar bra. Då slipper man tänka, man kan välja att koncentrera sig på det man gör just då. Sedan kommer verkligheten ifatt en. Det gör den alltid förr eller senare.

Det värsta är att det kommer alltid vara så här. Jag kommer alltid få leva med vetskapen om att jag förlorat honom. Han är borta. Och det spelar ingen roll hur många gånger jag säger det till mig själv. Jag varken kan eller vill förstå att det är så.

Tårarna tar aldrig slut, det går inte en enda dag utan att jag tänker på honom. Han är med mig hela tiden. Fast inte hos mig. Jag saknar honom. Fy FAN vad jag saknar honom!

Fasiken vilken bra dag det varit idag!

Först jobbet. Nivån på samtalen idag var inte så hög. Vi var väl antagligen båda rätt trötta på att ha 100% fokus efter denna intensiva period som varit så himla skönt o släppa loss och bara kunna tillåta sig att ha roligt ibland. Man behöver de! Så vi lekte mest med kakor och hade allmänt skitprat. Kunderna verkade för övrigt också vara rätt trötta på tårta idag. Annat blir de på fredag, när alla ska köpa jordgubbstårta till midsommarfirandet! =P

Sedan blidde de en powerwalk med Linn. Alldeles jättetrevligt var det =D Fast att vi mer eller mindre såg ut som om någon hällt ett helt badkar över oss ;P

Vädret klarnade upp och syster kom hem! Så jag bjöd med henne till Blomman. Ville köra iväg och rida, men vågar inte köra runt själv med honom än, vi är inte helt säkra på det här med lastning än så lite hjälp med luckan och bommar är bra att ha. Och åker hon ändå med kan hon ju lika gärna filma också. Så nu finns det faktiskt för första gången en film på mig och Blomman =)

Ridpasset gick super och är bara helnöjd med honom! När vi kom hem och körde in på gården så passerade vi 2 äldre tanter som var ute och vandrade med sina lilla hund. Dom frågade om dom fick titta när vi lastade av hästen. Självklart ;)

"Oj, vilken VACKER häst!" var den första kommentaren som kom. Jag och Kitty kunde ju bara instämma. Han är ju vacker =)

Sedan tog vi en liten promenix med Voff-Voff nu på kvällen. Roligt att ha henne hemma några dagar, när vi inte ryker ihop har vi väldigt roligt ihop! Hon tifick till och med äran att ta en liten provtur på Blomman! De e minsann inte alla som får ;)

When I think back
On these times
And the dreams
We left behind
I'll be glad 'cause
I was blessed to get
To have you in my life
When I look back
On these days
I'll look and see your face
You were right there for me

In my dreams
I'll always see you soar
Above the sky
In my heart
There will always be a place
For you for all my life
I'll keep a part
Of you with me
And everywhere I am
There you'll be
And everywhere I am
There you'll be

Well you showed me
How it feels
To feel the sky
Within my reach
And I always
Will remember all
The strength you
Gave to me
Your love made me
Make it through
Oh, I owe so much to you
You were right there for me

'Cause I always saw in you
My light, my strength
And I want to thank you
Now for all the ways
You were right there for me
You were right there for me
For always

In my dreams
I'll always see you soar
Above the sky
In my heart
There will always be a place
For you for all my life
I'll keep a part
Of you with me
And everywhere I am
There you'll be
And everywhere I am
There you'll be
There you'll be

Idag är en bra dag! Jag och Blomman har varit och tränat för Ida. Det gick helt suveränt bra! Min fantastiska lilla ponny!!

Tyvärr ingen som kunde följa med så finns inte varken film eller bilder. Kanske nästa gång. Iallafall så har vi premiärgalopperat uppsuttet! Inte en enda lite bock blev det. Bara full fart framåt ;) Ett tag var han nästan rädd för sig själv, men vid sista försöket så märkte det att det släppte lite och han börjad förstå att han faktiskt inte skulle dö bara för att vi galopperade ;P

Så helt klart är att vi är inne på rätt spår! Känns himla bra! Har kört mycket skritt från marken och jobbat med att bara få loss honom i kroppen. Han stänger in väldigt mycket där, påminner lite om nån, vänta nu, kan de va jag kanske!  =P Och han är ju en känslig individ så när han bygger upp stress inom sig glömmer han ju att andas vilket resulterar i spänd häst. Så min tanke nu är att fortsätta att bara få honom att våga slappna av i sin kropp och vara närvarande. Lita på att det inte händer nåt otäckt och att man kanske inte måste ha stenkoll på hela omgivningen utan nöja sig med att vara här och nu. Det är ju mitt största probelm också så vi kan ju jobba ihop på det han och jag!

Nu är det dags sängen. Imorgon är en ny dag, bra om man orkar stiga upp till den också ;P