Helsingborg

Igår när jag kom hem från jobbet så skulle pappa hjälpa mig o fixa till elen på Blommans transport. Den ska ju besiktigas innan september är slut och fanns en del lampor som inte riktigt funkade. Så vi skruvade isär och hade oss, råkade ta sönder locket till kopplingsdosan undertill också. Tyckte att "Äh, inte hela världen ju, ska ju ändå inte åka någonstans just nu"

Åkte ner och skulle ta in finaste Blomman på kvällen, ropade på honom och när han började gå, tvärhalt =/ Lilla <3

In i stallet och kolla, rejält svullen och svampig hela vägen från strax ovanför knäet ner till kronranden på vänster fram. Inte palpationsöm och inte allmänpåverkad men en något förhöjd temp (38,2). Dock REJÄLT halt!!

Efter allt som varit så är man ju skitnojjig. Det kan ju verkligen vara precis vad som helst! Från en rejäl vrickning till en fraktur eller senskada, ingen vet ju förräns man haft möjlighet att röntga el UL:a. Tänkte iallafall avakta till morgonen med att åka och se om svullnaden gått ner något och om hältan blivit bättre. Ringde och förvarnade om att jag kanske inte skulle komma till jobbet iallafall, just in case!

HA, sova va?! Jo men tjena, verkligen plättlätt när man vet att han står där nere och har OOOONT. Blev inte mycket sovande den natten, mindre än vanligt. Skillanden va ju dock att jag mer eller mindre hoppade upp ur sängen långt innan klockan ringde. Är ju inget jag normalt gör liksom.....

Ner och kolla, men nä, inte ett dugg bättre. Lika svullen, lika halt och en fortsatt förhöjd temp på 38,3 =S

Ringde och konsulterade min hovslagare men nja, han tyckte nog inte det lät som någon traditionell hovböld precis, men tyckte definitivt att nån borde kolla på det.

Så blev ett samtal till Helsingborg för att informera om att jag skulle vilja att någon tittade på det. Det var inga problem. Kändes skönt, även om det inte skulle vara något så skulle jag ju iallafall få veta!

Problem nummer 2 blev ju då att mitt släp var ju inte i körbart skick. Vad utlämnad man känner sig när man e så van att bara koppla på det! Men ringde Lotta F och fick låna hennes, tusen tusen tack för det!

När vi väl kommit ner så var klockan strax efter 13. Fick komma in i löpargången och förklara läget och visa honom i rörelse.

Sedan kom det någon annan häst emellan som var betydligt mer akut sjuk än min så vi fick gå och vänta i en box under tiden.

Sedan när vi kom tillbaka så fick jag visa honom i skritt och trav igen, sedan provade han att böja honom lågt men ingen direkt skillnad, varken någon böjömhet eller någon reaktion, bara samma grad av hälta som tidigare. Fanns en liiiiten raktion på visitertång så vet. tyckte att vi lägger en nervblockad från kronan och ner, släcker de hältan vet vi ju att det sitter i hoven iallafall.

Då blev det skillnad. Med det att utgå från så började vi trots allt leta efter en böld. Första kommentaren blev "Gud vilka hårda hovar", jotack, de kan man säg!

Fann dock ingen direkt böld, däremot en tunn, tunn kanal som gick ner i strålen, ett "spiktramp" =( Lite sedering och sedan in på rtg. Satte i en metallpinne och slog sedan plåtar med den i för att se hur djup fåran var. Det finns ju så mycket där nere som kan bli skadat men tack och lov hade, vad det nu var för något han trampat på, troligtvis inte gått in i leden utan det verkade som att det precis klarat sig.

Fick gå in i smedjan och så var det bara att verka upp alltihop. Sedan fick han värsta bandaget och jag vet inte hur många hela RULLAR med gasbinda indränka i jodopax som han fyllde upp hålrummet med! Sedan massa bomull, mer gasbinda att linda fast bomullen med och sist lite blå vet-flex.

Dom ville ha kvar honom. Det sista man vi vill ha är en böld vid strålbensbursan eller där djupa böjsenan fäster in. Där för är han satt på 2 olika bredspektrumantibiotika, varav den ena intravenöst. På måndag ska dom byta bandage och om han inte får feber, blir mer halt eller böld eller annan skit uppstår i hoven, får jag antagligen hämta hem honom i slutet på nästa vecka.

Fick köra hem alldeles själv =( Men känns skönt att veta att han står där han snabbast möjligt kan få bästa vård om något skulle tillstöta som komplicerar det hela. Känns så himla bra att jag litade på magkänslan och körde ner honom. Nu hade det ju max gått 1,5 dygn sedan han trampade upp det, ändå hade det hunnit börja bildas lite var där i. Tänk om det fått vända ända till måndag, Genast hade det kunnat se ganska mycket mer mörkt ut såfall.....

På måndag efter dom bytt bandage skulle veterinären iallafall ringa upp och tala om hur det ser ut. Tills dess får jag nöja mig med rapporter om allmäntillstånd, hur han rör sig och vad han har för temp.

Saknar honom redan!


Kommentarer
Postat av: Madde

Men nej vad är detta! :O gud vad tråkigt för dig eve! jag som hade planer på att komma ner och hälsa på er på väg till skåne nästa vecka :(

2010-09-04 @ 08:17:18
URL: http://panaccea.bloggspot.com
Postat av: MAMMA

VA BRA ATT DU INTE VÄNTAR UTAN KÖR OCH FÅR REDA PÅ VAD SOM ÄR FELET. NU HAR BLOMMAN DEN BÄSTA VÅRD HAN KAN FÅ. VI FÅR HOPPAS HAN SNART ÄR HEMMA HOS DIG IGEN.

2010-09-04 @ 21:40:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0