.

Vissa dagar är jobbigare än andra. Hur lär man sig att leva utan någon som betyder mer än en själv? Hur får man sig själv att bara vilja överleva. Hela tiden kommer det dagar då jag bara känner att min högsta önskan är att bara få försvinna, få lämna allt och bara vara med min häst. Min Pacha.

Idag är en sådan dag när jag inte orkar låtsas att allt är bra fast att det faktiskt är rent ut sagt för jävligt! Jag skulle verkligen offra precis vad som helst bara för att få tillbaka honom i mitt liv!

Ibland känner jag mig som en fruktansvärt otacksam person. Det är så många runt i kring mig som tycker om mig och bryr sig och vill att jag ska må bra. Men just nu mår jag inte bra, helt ärligt så har jag nog aldrig mått sämre......

Man försöker hela tiden hålla modet uppe, skapa en fasad så folk slipper känna sig besvärade i ens närhet. Slipper känna att dom inte vet vad dom ska säg eller undra vad dom kan göra. Det finns inget dom kan säg eller göra, inget kan ge mig honom tillbaka. Varje gång någon frågar hur man mår så svarar man att jodå, de är bra. Det är ju det folk vill höra. Säger man som det är säger dom bara att jo, men det är sådant som händer, man får gå vidare ändå.

Jaha? Och det skulle vara uppmuntrande ord eller vad? Nä, det är lättare att bara säga att det är bra så kan folk få tro det! 

Det som håller mig uppe är Blomman. Han är den enda som motiverar mig att fortsätta. Han är den enda som verkligen behöver mig.

Dagar som igår, när man hela tiden håller sig sysselsatt, de funkar bra. Då slipper man tänka, man kan välja att koncentrera sig på det man gör just då. Sedan kommer verkligheten ifatt en. Det gör den alltid förr eller senare.

Det värsta är att det kommer alltid vara så här. Jag kommer alltid få leva med vetskapen om att jag förlorat honom. Han är borta. Och det spelar ingen roll hur många gånger jag säger det till mig själv. Jag varken kan eller vill förstå att det är så.

Tårarna tar aldrig slut, det går inte en enda dag utan att jag tänker på honom. Han är med mig hela tiden. Fast inte hos mig. Jag saknar honom. Fy FAN vad jag saknar honom!