Helsingborg!
2 tur och returresor på lika många dagar har de blivit. E lite sliten! Bestämde mig för o kastrera min häst och flytta till rönninge. Jaha, ringde i måndags o den enda tiden som fanns innan nyår va den häsr. Sagt o gjort, fick köra ner han i torsdags och hämta han på fredagen. Jobbade till 16.00 på torsdagen så efter de va de bara op bege sig, dock jobbade vi på ordentligt så kunde få slippa ifrån redan klockan 15. Hade en kompis med som sällskap, tackar så jättemycket för det!
På hemvägen fick min bil ett ryck och bara började rycka o ha sig o sen la den av. Gud va lämpligt! Va ju bara i Tyringe så hade ju rätt långt kvar hem. Efter lite samtal till diverse pappor så bara bestämde sig bilen för o starta igen. Konstigt! Hursomhelst kunde INGEN hitta något fel på den på fredagen, trots flera timmars ihärdigt letande på "bilkliniken".
Dagen efter rullade den glatt till helsingborg igen. Pachamannen va trött efter sin operation men vid gott mod ändå, han soooov när jag kom, kunde ju inte låta bli o krama lite på honom där han låg. Kunde ju dock inte spendera hela natten i en box med hästen på djursjukhuset så fick knuffa lite på honom så han reste sig. Lastade sig själv o hem kom vi, utan några skumma stopp denna gången!
Så nu har jag ingen hingst längre, jag har en valack. Shit vad konstigt de känns! Han e ju liksom "hingsten" för mig.
Aja, jag hoppas att jag tog rätt beslut och att de här kommer bli bra. Så nu får dom allt se upp på Rönninge, för nu flyttar Hingsten och jag in =D
Mitt hjärta!
Idag har varit en omtumlande dag. Skulle ut o tömköra min fina häst. Vi hade jättemysigt o behövde inte bråka om nånting. Han va bara sådär härligt underbar som han kan va när han har sina bästaste dagar. Så gav vi oss iväg. Hade väl skrittat typ 400 m när han blev rädd för något bakom och började springa. Jag fick inte stopp han, han slet sig. Sen va de full fart genom hela skogen. Tack o lov kom han ihåg åt vilket håll han bor så han va iallafall på väg åt rätt håll, i HELT fel fart =S
Mitt hjärta stannade, sprang allt vad jag kunde med mina termobyxor. Helvete vad rädd jag va. Ringde Pappa helt hysterisk o bara grät, han hörde inte ens vad jag sa. Pacha va helt chockad när jag fick tag på honom. Jag e livrädd för vad detta gjort med hans ben. Jag bara ser hur alla ligamenten e i molekyler. De enda synliga som finns e en rispa på insidan av vänster bak. Usch, jag fasade för återbesöket innan detta. Nu vet jag inte ens om jag vill veta! *ryser*
Har precis slutat jobba så ska bara äta sen ska jag upp o se hur läget ser ut. Inget jag ser fram emot. Ser bara telefonstolpstjocka ben och en skitöm ryggframför mig. Hua, gode gud hjälp mig, jag behöver fan lite flyt i mitt hästliv snart!
Håll tummarna, de här va de värsta jag vart med om på länge =S =(
Måtte min fina häst ha klarat sig med skråman..........
My beautiful boy!
De finns ingen som e så vacker som min underbara kungliga häst! Jag menar kolla bara på bilderna, dom talar ju sitt eget tydliga språk! Hade en trevlig liten runda i skogen idag, Kitty var med som fotograf, så de är ju hon som tagit bilderna. De är ju lite svårt o ta och rida samtidigt =P
Å på jobbet har jag bara roligt hela tiden. Denna veckan har jag fått spendera hela 3 dagar ute i bageriet! På torsdagen va de tårta för hela slanten och på fredagen fick jag äran att göra den specialbeställda gitarrtårtan. När dom hämtade den igår hade dom varit jättenöjda. Blev jätteglad för jag försökte verkligen så gott jag kunde. Ni kan ju se nedan om ni är nyfikna på hur den blev.
Confused!
Usch jag vet varken ut eller in! Min största fundering just nu e om jag vill ha en hingst eller en valack. Jag kan klart se fördelarna med en valack, men jag e så rädd att jag ska "förlora" den häst jag har.
Allting blir ju dock så mycket enklare. Stallplats, hagar, hästkompisar, hålla vikten etc etc. Men jag ville ju ha en hingst, de va ju därför jag köpte en hingst. Annars kunde dom ju skurit han nere i Spanien. Han ska ju inte användas i avel, han har varken någon stam, något godkännande eller specielt mycket att tillföra mer än att han är trevlig o ridbar. De e ju dock klara fördelar men finns ju andra godkända hingstar som har dom egenskaperna också.
Ska jag ut o tävla så slipper jag ju bli hysteriskt orolig över att flyga av eller att han skulle slita sig. Han e ju snäll, men alla kan ju snedtända och han har ju ändå en hel drös hormoner i kroppen som säger att de gärna får bli en babypacha om de finns lämpligt sto i närheten *angel*
Jag slipper va hysterisk OM hästarna skulle komma lösa från hagen.
Usch vad jobbigt allting e! Snacka om dagens I-landsproblem.............
Lite ledigt!
I lördags va jag o bowlade, maxicupen. Jag vann inte, långt ifrån, typiskt =P Sen va de buffé o party resten av kvällen. Dock började vi förfesta lite vid kl 14, innan bowlingen så kl 24 kände jag mig ganska nöjd o bestämde mig för o åka hem. Skulle ju jobba söndagen så bäst o inte se fööööör bedrövlig ut.
På söndagkvällen tömkörde jag pållemannen, han e ju fan en upplevelse! Iallafall så länge man skådar underverken från marken. Sitta på e ingen höjdare. Jag vet, jag har provat! I veckan skickade han av mig. Då va han gratis! Jag försökte desperat ge han till Kitty, men hon ville inte ha han. Jag förstår verkligen inte varför. Han e ju iallafall fin o kolla på =)
Hursomhelst, får ju fortsätta rida, har ju inte mycket o välja på. Numer rider jag med inställningen att skickar han av mig så får han väl göra de då. Så nu går de betydligt mycket bättre. Idag va vi till o med ute i skogen. Men tog med Mia o Hanna för säkerthets skull! De gick HUUUUR bra som helst. Visst hade han lite småryck o visst va han pigg. Men han flippade inte ur o han va härligt nöjd när vi va hemma igen. Tog strax över en timme, men tror lite mer än en timme kontrollerat sliter mindre än en halvtimmes passage med diverse luftakrobatik faktiskt!
Imon kommer equiterapeuten och knäcker genom min häst, om de finns nån liten låsning nånstans. Känns bättre o sätta igång en rak häst.
I söndags var en annan kompis med o tog bilder på min häst. Med tanke på att han e nybörjare på hästbilder tycker jag resultatet är strålande!
Hästen
Han e hemma igen. Fick plocka hem honom igår, då vi även tog en sväng inom kliniken för ett litet ÅB. Vet. va JÄTTEPOSITIV över utvecklingen och han hade knappt ingen hälta alls när han böjde honom. Hur skönt som helst. Känns som en enorm lättnad. Så nu har han fortsatt boxvila, fortsatt skritt 1 timme om dagen och så 4-5 minuters trav lite uppdelat under den timmen.
Idag red vi i paddocken, de va ganska mörkt så kändes dumt o ge sig ut på vägen på en överladdad kusebuse. Han skötte sig finfint och höll bara på att få ett utbrott men de lyckades jag avstyra, tack o lov. Han travade jättefint o i slutet på passet kändes han verkligt bra. Inte alls hängig eller motsträvig som han varit utan lätt o fin. Berodde säkert delvis på att jag vågadeslappna av. Men de är faktiskt inte lätt att slappna av o lita på en häst som närsomhelst bara exploderar åt vilket håll som helst helt utan förvarning.
Sen när jag kom hem så begravde vi Kise. Herregud vad jag saknar honom. Varje gång jag går förbi soffan kollar jag efter honom, varje gång någon öppnar altandörren förväntar jag mig att han ska komma in. När vi äter hör jag hur han tassar eller hur han snarker nånstans. De känns så ofattbart konstigt att han e borta. De så känns så ofattbart tomt. Han har skänkt så mycket glädje och jag önskar inget hellre än att få krama honom en gång till och andas i hans röda päls med en svag doft av mossa och skog.
Jag vill ha honom tillbaka, jag vill ha honom hos mig, jag behöver honom.
Borta för alltid!
Min katt, min fina röda katt, han e borta, borta för alltid. Hur ska jag klara mig utan honom?! Han va mitt allt, jag kommer aldrig träffa en katt som han. Han betydde så mycket, o gör fortfarande. Han kommer för alltid ha en enorm plats i mitt hjärta.
Han va så sjuk, så fruktansvärt sjuk. Han va helt slut, han orkade inte ens stå på benen. Jag sov med honom halva natten bara för att jag inte ville lämna honom. Det syntes så väl i ögonen hur dåligt han mådde. Röntgenplåtarna visade att han hade hela lungorna fulla med vätska. De fanns inget o göra och veterinären tyckte att de va helt rätt beslut. MEN va jobbigt de känns och gud vad dåligt jag mår.
They say memories are golden,
well maybe that is true.
I never wanted meories I only wanted you.
A million times I needed you,
a million times i cried,
if love alone could have saved you
you never would have died.
In life I loved you dearly,
in death I love you still.
In my heart you hold a place
that no one could ever fill.
If tears could bulid a stairway
and heartache make a lane.
I´d walk the path to heaven
and bring you back again.
Gone, but not forgotten.....
